4

Ostliga favoriter.

Italien paraderar parmesanosten, Frankrike charmiga chevrén och från Grekland får vi fetaosten. Och inte bara kulturella influenser, utan även bakteriekulturella, som mögelmässiga Penicillium Roqueforti, som ofta är oerhört elegant smakrika.

Vitmögelosten från Brie mognar från ytan och inåt, och fullt färdig buktar ytan utåt. Camenbert är en annan väl bevandrad vitmögelost med i stort sett samma tillverkning- och mognadsprocesser. Skiftar vi sedan färg, finner vi Gorgonzola som den mest kända av blåmögelostar. Italienska Mascarpone kategoriseras som ”dolce” som italienskan så ljuvt formulerar det, med mild smak och smörliknande konsistens som en yppig Anita Ekberg. Osten passar såväl i såser som till desserter. Kusinen Ricotta fungerar utmärkt som fyllning i pasta, helst tillsammans med den främsta av svampar, porcino, eller karljohan.

Mozzarella, även den italiensk, görs av buffelmjölk och används i sallader och matlagning som den kanske viktigaste ingrediensen i italiensk pizza.

Feta, med ursprung i Grekland där den tillverkas av får- eller getmjölk, finns både som naturell och som smaksatt. Sältan och den sinnliga smaken gör den mycket användbar i matlagningen. Comté, Gruyére, Emmenthaler och Appenzeller är andra favoriter som matchas så väl av våra gudomliga Grevéer och präktiga Prästostar, helst under Allerums alltid lika aptitliga signatur, och så naturligtvis den stora Västerbottenosten från lilla Burträsk.

Längtan efter vinet gör sig aldrig så påmind, skapar aldrig sådana starka kulinariska samband som med ost.

"C'est le fromage qui fait chanter le vin"



Fler tips av samma kategori

Konsten att hantera kulinariska frestelser

Läs mer